Adultery ... Murder ... Deception ...

The Bedroom Window - 1987

Terry Lambert (Steve Guttenberg) har en affär med sin chefs fru, Sylvia (Isabelle Huppert) och en kväll smiter dom ifrån en företagsfest hem till Terry´s lägenhet för lite action. Senare på natten när Terry är på toaletten, så hör Sylvia en kvinna skrika på gatan utanför och när hon tittar ut så blir hon vittne till ett mordförsök. Men innan Terry hinner fram till fönstret så har gärningsmannen gett sig av och lämnat kvinnan skadad på marken. För att inte avslöja affären bestämmer sig Terry för att berätta för polisen vad Sylvia har sett, men att det var han som såg det. Polisen misstänker att gärningsmannen ligger bakom ett mord på en kvinna som skedde senare samma kväll. Saker och ting går inte riktigt som planerat och helt plötsligt är Terry misstänkt för mordet och överfallet. Han teamar ihop sig med Denise (Elizabeth McGovern), kvinnan som överfölls utanför hans lägenhet, för att sätta dit den riktiga mördaren.

Skaplig Hitchcockinspirerad thriller som är regisserad av Curtis Hanson, mannen bakom bl.a L.A. Confidential och 8 Mile.

Tycker det är svårt att se Guttenberg i så här pass seriösa roller eftersom han fortfarande är Mahoney från Police Academy för mig. Men han sköter sig rätt så bra i denna. Faktum är att han är den som gör bäst ifrån sig.

Isabelle Huppert´s franska brytning låter fake, även fast hon faktiskt är fransyska (?!), och hon spelar över så det ryker om det.

Elizabeth McGovern är väl lite bättre skådis, men kvinnan ser ut som en hel jävla karl!

Hon är tillsammans med Steve Guttenberg även inblandad i filmens största WTF!-moment, när Terry ligger halvnaken på hennes soffa, med sitt håriga bröst blottat, och Denise helt otippat kommer in och frågar om inte Terry vill komma in och lägga sig hos henne, för hon har inte lyckats få till det sen överfallet!

Och som den gentleman som Terry är så vill han ju självklart hjälpa Denise komma över sin rädsla för sex!

Jag såg absolut inte det komma, med tanke på att det inte hade varit någonsomhelst sexuell spänning mellan dom två, tidigare i filmen.

Humor:-)

Men filmen är absolut sevärd och bitvis är det nästan lite noirkänsla över den.

Det blir t.o.m lite spännande framåt slutet.

Brad Greenquist sköter sig bra som våldtäktsmannen och mördaren, Carl Henderson, med ett naturligt motbjudande utseende.

Soundtracket består till stor del av tidsenlig och cheesy saxofonmusik och det passar ju inte alla.
Men vafan, det ökar bara 80-talskänslan. Tycker det var en rätt skön film.

3 av 5.